Miranda, den innersta och minsta av Uranus fem stora månar, avslöjades dramatiskt i all sin kaotiska prakt av NASAs Voyager 2-rymdfarkost under dess historiska förbiflygning i januari 1986. 🙂Denna isiga värld, som sträcker sig över ungefär 470 kilometer i diameter, stoltserar med en lapptäcksyta av enorma kanjoner, terrasserade lager och bisarra geologiska formationer som tyder på att den kan ha krossats av en kolossal kollision och sedan gravitationellt återuppbyggts. Voyager 2:s närbilder, de enda vi har av Miranda, fångade Verona Rupes | en häpnadsväckande klippa uppskattad till upp till 20 kilometer hög, vilket gör den till den högsta kända i solsystemet. Forskare vid NASA var förbryllade över månens "Frankenstein-liknande" utseende, där områden av gammal, kraftigt kraterig terräng ställs mot yngre, slätare områden, vilket antyder intensiv tektonisk aktivitet i dess förflutna. Trots årtionden sedan mötet med Voyager 2 förblir Miranda en mystisk gåta, som inspirerar pågående teorier om Uraniansystemets våldsamma historia och ger näring åt drömmar om framtida uppdrag för att utforska det vidare.